Klunkar kaffe & äter mellis....och funderar.
Tröttare än tröttast idag.. Denna vecka har jag legat lågt med träningen, bara en kort pw, ett gym pass och ett löp pass..
känns konstigt, känns bra, känns inte bra. Blandade feelings.
Jag vet att jag måste
kämpa för att nå mina mål, äta skärpt & träna hårt. - Inga genvägar.
Men
ibland sätter jag liite för stor press på mig själv, och när jag inte lever upp till de pressningarna så blir jag besviken på mig själv, därför tog jag en vecka där jag bara "är" nu. Ska jag leva mer "normalt" igen som innan, då mår jag som bäst.. träna o äta bra men inte under några
måsten-utmaningar. Eller måste måste jag inte, jag vill ju men.. E ni med? Jag pendlar till jobbet 2 timmar per dag ibland nästan 3, är jag inte hemma så åker jag till Erik eller han till mig, upp tidigt på morgon med buss fram o tillbaka, ska hinna med att träffa vänner, familj, städa, fixa o dona o ibland kanske ha tid till att bara vara.. + att jag har ett STORT projekt pågång som jag riktigt mycket tankeverksamhet av min lilla hjärna.
Frågan är ju hur gärna jag verkligen vill nå min 'drömform', om det är värt alla
uppoffringar just Nu ?
Jag lägger ner min utmaning o tar tag i den längre fram när det finns mer energi hos mig igen, det är ju inte någon mer än mig själv det "drabbar" eller hur..
Lite gerejer har det hänt både i måttband o fett% och jag är nöjd över det så länge. Resten får ta den tid det tar.
Oj, flummiga Sara har talat, är det någon som orkat läsa igenom detta & förstår? Jag vet vad jag mår bra av och jag kommer forsätta i det spåret jag vet passar mig bäst,-
i balans med Allt. Det gäller att lyssna på sig själv och sin kropp..
Ha nu en toppen helg o var rädda om er! <3